Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Röstens utbildning och vård - Historiska upplysningar om andhemtningens s. k. stora hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bär sig det kreaturet åt?» frågade sig Talma lika förvånad
som förargad. »Jag är tio gånger starkare än han, och han
synes dock tio gånger mindre trött än jag. Jag måste fråga
honom.» På Talmas spörsmål svarade dock Dorival endast
med ett visst sötsurt leende: »En sådan storhet som ni, hr
Talma, behöfver inga lektioner.» »Jag skall tvinga dig att
gifva mig dem,» mumlade Talma ursinnigt mellan tänderna.
Nästa gång, då Dorival spelade Châtillon i »Zaïre»,
skaffade sig Talma plats i sufflörluckan. Från denna utkik
sökte han med den mest spända uppmärksamhet och med
anlitande af alla sitt öras och ögas hjälpmedel utspeja
hemligheten. Efter ett af de ståtliga utbrotten i andra akten
springer Talma upp, i det han förtjust och triumferande
utropar: »Je le tiens, je l’ai pincé!» Talma hade trott sig
finna, att egaren till de outtröttliga lungorna begagnade sig
af konstgreppet att medelst små inandningar förstärka sitt
luftförråd, innan det blifvit uttömdt, samt att han för att
dölja dessa andningsrörelser företog dem, medan han höll
munnen öppnad för uttalandet af vissa vokalljud, särskildt
a-, e- och å-ljuden.
Men Talma hade dock den gången icke lyckats »knipa»
sin motståndare. Han hade blott till hälften utspejat den
respirationens stora hemlighet, af hvilken medtäflaren utan
tvifvel var i besittning.
Lyckligare än Talma var i detta hänseende en engelsk
skådespelare vid namn Broster. I början af det sistförflutna
århundradet fanns i London en skådespelare vid namn Cooke,
samtidig med John Kemble, men särskildt på grund af sin
stämmas ovanliga skönhet, böjlighet och uthållighet
öfverlägsen äfven denne mästare i dramatisk framställningskonst.
Cooke, hvilkens enskilda lif dock var föga mönstervärdt,
ledsnade emellertid på London och begaf sig till Amerika,
där han visserligen skördade nya lagrar, men där hans
utsväfningar snart bäddade honom en förtidig graf. Först på
sin dödssäng anförtrodde han sin vän och vårdare, Broster,
hemligheten af den konst, som han hade att tacka för sin
stämmas beundransvärda utveckling. Efter vännens död
återvände Broster till London, där han snart blef en lika
berömd som rik lärare i det muntliga föredragets konst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
