Det muntliga föredragets konst / 161 (1890) Author: Oscar Svahn Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om högsvenskt språk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åsikt, kunna utan att märka själfmotsägelsen yrka, att det
s. k. riksspråket, som ju talas blott af ett mindretal, skall
läggas till grund för en ljudbeteckning, en rättstaming, som
skall vara regelbindande för hela folket och särskildt vid
det uppväxande släktets undervisning i modersmålet.

Men icke nog härmed, utan då den stockholmske
skomakarepojken säger[1]: »Nu ha de³ då inte stä²ji någe av nä² i
Nyhe³tna på fle³ra dar», »Dom har ve³lan låga. dom hä³r
kusana, se³n i vårase, kan ja fö³s³t³å», »Ocke hvicke va¹
de³?» »Domses le³jon å domseses tige», »Hvar har ru² köfft´n?»
»Ä³ h’r ru², akta re du ru², din oppkäfting!» så måste icke
blott tysken Osthoff säga: »Ville, du har talat rätt, emedan
du talar, ’wie dir der Schnabel gewachsen ist’», utan
Körting-Lundell måste instämma i Osthoffs utsago, emedan »Villes»
ljudegendomligheter delas af hans umgängesvänner samt af
dem erkännas såsom riktiga, och slutligen måste en lärare
i nordiska språk, som hyllar dessa åsikter, vid en å ämbetets
vägnar anstäld pröfning finna sig föranlåten gifva ynglingen
från Kornhamnstorg ett särdeles vackert intyg i fråga om
svenska språkets talande, emedan hans svenska är
fullständigt »språkriktig» eller emedan det språk, som af bemälde
yngling begagnas, af honom obestridligen »lättast
produceras» samt också »exaktast och snabbast uppfattas» af den
»förevarande publiken», sjåaren och madamen på
Kornhamnstorg.

Den omförmälda definitionen pä språkriktighet är dock,
såsom en hvar torde inse, ur en viss synpunkt oomtvistlig.
Ynglingen från Kornhamnstorg, allmogemannen eller
målbrytaren från Skåne, Vestergötland, Gotland o. s. v., den
högsvensk-talande professorn eller skådespelaren, alla tala
de svenska så till vida, som en hvar af dem talar en art
af svenskt tungomål, och en hvar af dem talar sitt språk
riktigt, i samma mån den ofvannämda definitionen kan på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>