Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Granskning af den Osthoffska åsikten om kulturspråkets uttalssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett redan befintligt, från bygdemålen mer eller mindre skildt
och mera enhetligt talspråk – ty ännu har väl aldrig
språkhistorien gittat uppvisa ett kansli, som i och för sig varit
i stånd att skapa ett språk - och samma språkskilnad måste,
tillägga vi, kunna spåras lika långt tillbaka i tiden som
kulturen själf, hvilken för sina föreställningar och begrepp på
det religiösa, poetiska och rättsliga området fordrar icke
blott nya uttryck samt fastare och bestämdare former utan
äfven bestämdare, mera energiskt formade ljud, än kraftigare,
än vekare och ofta, särskildt för poesiens ändamål, skonare
än hvad det hvardagliga samtalsspråket i motsvarande
hänseenden eger att uppvisa.
Men om sålunda intet språk och följaktligen icke heller
kulturspråket – hittills åtminstone – kunnat uppväxa på
en blott konventionel eller konstgjord grund, utan är till
sin uppkomst lika »naturligt» som bygdemålet, emedan det
i likhet med det senare alstrats af det naturliga behofvet
att finna yttre uttryck för inre tillstånd eller föreställningar,
<ehuru dessa äro af ett annat slag än hvardagslifvets, så är
det tydligt, att kulturspråket också under sin utveckling
måste vara underkastadt väsentligen samma lagar som
folkspråket eller bygdemålet. Är detta åter förhållandet, så
frågas: hvarför skall då kulturspråket anses för underlägset
eller sämre än bygdemålen?
Jo, genmäler Osthoff fortfarande, emedan det ej får
växa lika fritt som folkspråket, emedan kulturspråket under
sin utveckling är utsatt för klippning, ympning och andra
dylika åtgärder af tvång och förkonstling. Se blott på det
tyska skriftspråket, som fick sin första utbildning i Opitz’
rimmarskola och sin första tukt af Gottsched, denne
pedantiske skolmästare, denne trångbröstade purist, denne
hufvudlöse språktyrann, som i sin ordning blifvit så grundligt
tuktad af Herder och hans meningsfränder! På grund af sin
varma kärlek till bygdemålet och sin berömvärda sträfvan
att häfda dess rätt och framför allt dess naturenlighet gent
emot föråldrade fördomar, råkar Osthoff, som ofvan är nämdt,
ej sällan under inflytelsen af en hyperestetisk naturstämning,
som frestar honom att allt emellanåt slå öfver i den
motsatta ytterligheten. Han råkar att öfverskatta naturen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
