Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Granskning af den Osthoffska åsikten om kulturspråkets uttalssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Huru kärnfriskt emellertid ljuda icke dylika satser,
vore de blott lika kärnsanna! Under inflytelsen af sin
naturstämning märker Osthoff icke, huru han nyss på tal om
skådespelaren vederlagt de satser, han nu förfäktar. Ty
gäller det om skådespelaren, att han verkar störande,
fördärfvar det åsyftade intrycket, om han spelar Fredrik den
store på »Schwizerdiitsch» eller Wilhelm Tell på
»Königsbarger Dialakt», så gäller detsamma om en hvar, som
utom kretsen af sina språkfränder framför ett mera
kosmopolitiskt tankeinnehåll på vetenskapens, konstens, politikens
eller hvilket annat kulturområde som helst, vi säga icke på
ett mål, som ej är tjänstbart såsom uttrycksmedel för ett
dylikt innehåll, utan på ett blandningsmål, som städse
erinrar åhöraren om den torfva, vid hvilken denna
målbrytning ytterst klibbar fast, en »torfva», som för åhöraren är
lika främmande som för det afhandlade ämnet och som
följaktligen bidrager att öfver det senare sprida ett främmande
ljus, hvilket än väcker obehag, än löje, men alltid verkar
störande. Målet verkar karakteriserande, bestämmande,
utfyllande med hänsyn till både person och sak, när det användes,
på sin rätta plats eller inom det område, hvarest det passar,
men just därför verkar det såsom en bestämning för mycket,
hvilken därjämte är främmande och sålunda drager
uppmärksamheten bort från saken till det som är för mycket hos
personen, när en dylik målbrytning användes utanför sina
behöriga gränser. Målbrukaren är med andra ord fullt
bestämd inom sitt eget område, men just därför är han alltför
mycket bestämd, begränsad eller inskränkt inom hvarje
annat område, och målbrytaren, som hvarken talar ett rent
bygdemål eller ett rent högspråk, är af liknande skäl alltför
mycket individuelt begränsad eller verkar störande både
inom det rena bygdemålets och högspråkets områden.
Ytterst förklaras detta obehag af åhörarens språkkänsla,
som mer eller mindre medvetet fordrar, att det af honom
kända språket skall uttalas rent eller ej utgöra en blandning
af skilda ljudsystem, hvilken alltid måste verka disharmoniskt
eller störande. Icke minst gäller detta om uttalet af
högspråket, hvilket en hvar, som ej är snedvriden af
ovetenskapliga hugskott, måste akta och älska såsom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
