Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Granskning af den Osthoffska åsikten om kulturspråkets uttalssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fosterländska odlingens språk. Af dessa omständigheter förklaras
nu det välbekanta faktum, att ingen bildad menniska tager
anstöt af ett bygdemål, som användes inom sitt behöriga
föreställningsområde eller räcker till för att uttrycka
föreställningarna inom ett annat område, hvaremot mälbrytningen
nästan alltid väcker större eller mindre obehag, verkar störande
eller väcker löje, när den användes utanför gränserna af en
viss landsdel. Huru ofta hafva icke både presten och den
världslige talaren fått erfara detta, huru ofta har icke en rikt
begåfvad, men målbrytande vetenskapsman under sina
offentliga föredrag på något ställe utom fosterbygdsgränsen fått
göra den nedslående upptäckten, att det förträffliga
tankeinnehållet, ja kanske den ur stilistisk synpunkt glänsande
formen i hans framställning förfelat att göra tillbörlig verkan
på åhörarne, emedan hans målbrytning hos dessa gifvit
upphof till det obehag, som vanligen gifver sig luft i det
bekanta uttrycket: »Fy, hvad är det för ett språk den där
menniskan talar?»
Efter det nu anförda torde man endast behöfva peka
på Osthoffs falska sats, att ett lands högspråk skulle verka
nivellerande, försvaga individualiteten, hvarför detsamma
till förebyggande af dylika faror borde uppblandas med
ljuden från ett annat språk eller mål, som naturligtvis ej
skulle ega dylika nivellerande verkningar. Men nivellerar
det ena språket, så måste väl det andra också nivellera.
Ingen tänkande menniska skulle väl dock vilja erkänna
riktigheten af ett dylikt påstående. Språket är ett
uttrycksmedel, sålunda ett verktyg, men verktyget i och för sig
kan hvarken skapa eller förstöra vare sig individualiteten
eller än mindre personligheten. Bildhuggare och målare
begagna väsentligen samma slags verktyg, mejslar, penslar,
färger o. s. v., men hvarje begåfvad konstnär behåller och
utvecklar dock sin individualitet, sitt eget arbetssätt, ja till
och med sin egen stil, och på samma sätt förhåller det sig
med ett lands framstående författare, ehuru de alla begagna
sig af högspråket såsom uttrycksmedel, och att det bland
författare liksom bland bildande konstnärer finnes nivellerade,
blaserade eller i konstnärligt hänseende karakterslösa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
