Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Satser i uttalsfrågan, särskildt med hänsyn till högsvenskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medan på en högre ståndpunkt af andlig utveckling eller
där språket begagnas för att uttrycka högre tillstånd
(religiösa, sedliga, vetenskapliga, estetiska o. s. v.), dessa lagar
sträfva till en harmonisk samverkan, men så, att
kraftbesparingslagen, ehuru aldrig overksam, dock får träda i
bakgrunden för tydlighetens och skönhetens lagar.
5:o) I sammanhang med sistnämda förhållande
framträder hos hvarje odladt folk, som eger en litteratur under
någon form, en skilnad mellan ett hvardagsspråk, där
kraftbesparingslagen jämte de yttre språkbildningslagarne är
förhärskande, och ett mera vårdadt språk, kulturspråket,
som vanligen bindes i och genom skrift eller varder ett
s. k. litteraturspråk, eller lässpråket, hvars ljud, ehuru på
grund af ljudtecknens bristfällighet ej exakt uttryckta i skriften,
dock förefinnas och på traditionens väg fortplantas och
utvecklas särskildt inom de mest bildade samhällslagren och
utgöra det mönster, efter hvilket ej blott det högtidliga
muntliga föredraget utan äfven det vårdade samtalsspråket
inom de mest bildade klasserna sträfvar att forma sina ljud.
6:o) Skilnaden ur fonetisk synpunkt mellan lägre
samtalsspråk, folkspråk, lågspråk å ena sidan samt högspråk,
kulturspråk å den andra är antagligen lika gammal som
den högre odlingen själf eller sammanhänger med
uppkomsten och utvecklingen af den religiösa kulten, poesien
och lagspråket.
7:o) På grund däraf att lågspråket hufvudsakligen står
under inflytelse af yttre, mera af tillfälligheter beroende lagar
jämte kraftbesparingslagen, företer det ett mera skiftande
och växlande, om också i sig lagbundet naturlif eller
sönderfaller ofta nog i en nästan oöfverskådlig mängd skiftande
mål, bygdemål, medan högspråket med sitt stöd i
litteraturspråket är till sitt väsen ett enda, ehuru det äfven i de
bildades samtalsspråk ej kan undgå inflytelsen af närgränsande
bygdemåls eller stadsslangs ljud.
8:o) Högsvenskan ur fonetisk synpunkt är
sammanfattningen af de svenska språkljud, som finnas om också
ofullständigt betecknade i det nutida svenska litteraturspråket
och blifva hörbara, då detta språk läses väl och uttalas väl
– ty att läsa väl är liktydigt med att tala väl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
