Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om förhållandet mellan högsvenskans och de svenska bygdemålens ljud var de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillämpa regeln att under föredraget, så vidt möjligt är,
öfverglida konsonantljuden eller endast sjunga med vokaler. Följden
häraf blir först och främst, att texten går förlorad och
följaktligen också all den inspiration, som sången ur denna
skulle kunnat hemta. Men för det andra gå äfven de fleste
vokalljuds egentoner förlorade, emedan de sakna det naturliga
stödet från konsonantljuden, vidare förlorar den sjungande
stödet af de olika konsonantljudens kraftiga eller veka kvalitet
för vokalljudens nyansering eller beläggning med den rätta
klangfärgen, och slutföljden varder, att struphufvudet eller den
tonbildande delen af röstapparaten liksom lösryckes ur sitt
sammanhang med artikulationsapparaten eller det egentliga
språkljudsverktyget, så att den musik, som föredrages,
förvandlas från vokal- till instrumentalmusik. På denna
ståndpunkt befinna sig allt fortfarande stora skaror af sångare, men
framför allt sångerskor, som utbildat sin strupe till ett slags
valthorn eller trumpet, som inom ett omfång af 2 1/2 oktav
eller mera med en beundransvärd teknisk färdighet är i stånd
att frambringa klara, kraftiga, kanske äfven rena toner eller
rättare sagdt klangar, hvilka städse stanna i åhörarens öra
och aldrig tränga fram till hans hjärta, emedan de blott äro
döda, kalla toner, som intet hafva att förtälja om menskliga
känslor, affekter och lidelser och som lika gärna kunnat
frambringas med ånga eller någon annan död kraft. Det
är efter dylika konstnjutningar man ropar bravo och sedan
spörjer sin granne: »På hvilket språk var det egentligen
han eller hon sjöng?»
2:o) Ett språk eller mål, hvari en lämplig fördelning af
starka och svaga, klanglösa och klingande konsonanter
förefinnes, eger ett högre ljudvärde än ett sådant, hvari den ena
eller andra gruppen blifvit på ett ensidigt sätt utvecklad,
t. ex. de blida konsonanterna i danskan och Skåne-målen
eller de kraftiga konsonanterna, t. ex. i vissa mål i
Vestergötland eller i högtyskan i jämförelse med högsvenskan eller
franskan.
3:o) Ett språks eller måls ljudvärde står jämförelsevis
högt, i samma mån dess konsonantljud hufvudsakligen bildas
i munhålans främre del, och där sålunda
tungspets-konsonanterna bildas vid tandfästet och ej högre upp mot en eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
