- Project Runeberg -  Det muntliga föredragets konst /
203

(1890) Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om skilnaden i fonetiskt hänseende mellan högspråk och lågspråk samt om gränserna för kraftbesparingslagens språkliga användning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och bestämdare lagar och syften, och bland dessa intaga
tydlighet, skönhet och uttrycksfullhet ett framstående rum af
det enkla skäl, att detta språk är uttryck för allt det högsta
och bästa, som rör sig i folkmedvetandet eller sätter folkets
förstånd, känsla och vilja i rörelse.[1]

Naturligtvis göra sig dessa krafter, icke minst
skönhetsdriften, äfven gällande i hvardagsspråket, emedan ju mer ett
menskligt väsen framskrider i odling, desto mer utvecklar
sig hos detsamma driften att forma allt både inom och
utom sig i enlighet med estetiska lustkänslor, för hvilka alla
andra äfven högre syften och drifkrafter, religiösa och
sedliga, ofta måste träda i bakgrunden. Men denna estetiska
drift motverkas och inskränkes inom hvardagsspråkets
område städse af en annan, och denna heter
bekvämlighetsdriften, sträfvandet att med minsta möjliga kraftansträngning
uppnå ett visst syfte. Denna drift, tänkt såsom reglerande
makt, är hvad vi kalla kraftbesparingslagen.

Kraftbesparingslagen är en viktig faktor vid
språkutvecklingen, och yttringarna af densamma måste inom vissa
gränser anses icke blott fullt berättigade utan äfven rent af
nödvändiga. Men å andra sidan är denna lag, så snart den
öfverskrider sina gränser, en språkfördärfvande makt liksom
hvarje naturdrift, som tager öfverhanden eller urartar till
last och sålunda träder i strid med de högre sedliga makter,
som ytterst skola lagbinda menskligt lif och mensklig
verksamhet.


[1]
Att det är den högre odlingen, särskildt då denna ger sig uttryck i
en litteratur, som binder ett folks språk eller gör dess utveckling stadigare
och följaktligen äfven långsammare, är själfklart och bevisas äfven indirekt af
de snabba växlingarna uti vissa vilda folkstammars språk. Så t. ex. hafva
på Tahiti icke mindre än fem af räkneorden från 1 -- 10 -- denna ordklass,
som eljest visar sig så motståndskraftig -- blifvit sedan Cooks tid ersatta af
nya. Hos folk utan litteraturspråk, nomadfolk, polynesiska folk m. fl., växlar
språket med hvarje generation, och fiendskapen mellan olika stammar splittrar
dialekterna i oändlighet, säger Max Muller (Vorlesungen II, ss. 32 o. 39).
I enlighet med denna språkutveckling synes det antagandet icke osannolikt,
att de nordiska bygdemålen i nuvarande tid förete en långt större splittring
och mera djupgående skiljaktigheter än i trettonde och fjortonde århundradet
eller under de tider, då våra landskapslagar nedskrefvos.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:33:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/muntliga/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free