Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om skilnaden i fonetiskt hänseende mellan högspråk och lågspråk samt om gränserna för kraftbesparingslagens språkliga användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mot den vetenskapliga satsen, att hvarje språkljud,
som på grund af denna lag vill innästla sig i
hvardagsspråket, också skall vara regelbindande för det vårdade
uttalet, hafva vi uppstält följande allmänna regel, som
visserligen icke saknar sina undantag, men också af dessa
bestyrkes.
Denna regel lydde sålunda: Kraftbesparingslagen eger
vid uttalet af ett språk tillämplighet inom de gränser,
där den stämmer öfverens med tydlighetens, skönhetens
och uttrycksfullhetens fordringar, hvaremot den i regeln
icke får tillämpas i strid mot dessa fordringar. Eller med
andra ord: Hvad språket under sin utveckling skapat för
att, så långt dess förmåga räcker, på ett tydligt, skönt och
uttrycksfullt sätt uttrycka inre tillstånd får ej af
bekvämlighetshänsyn förstöras eller fördärfvas.
Anmärkas bör, att tydlighetslagen i många fall blir
liktydig med den s. k. samhörighetslagen, hvilken t. ex.
bjuder, att ett ords stam ej får blott af bekvämlighetshänsyn
väsentligen förändras i sin böjning eller då det framträder
såsom sammansättningsled. Vi hafva sålunda i vårdadt tal
ej rättighet att säga onstes i stället för onsdags eller massäck
i stället för matsäck, blott emedan det senare uttalet ter
sig för mången såsom det bekvämaste.
Vi anmärka vidare, att kraftbesparingslagen visserligen
yttrar sina menliga inverkningar omedelbart på vokalljuden
genom att slappa den artikulationsenergi eller den
ljudalstringskraft särskildt i läppar och tunga, som utgör en
af de förnämsta förutsättningarna för vokalljudens riktiga
uttal, men att denna lag företrädesvis yttrar sig inom
konsonantområdet och sålunda medelbart inverkar äfven på
vokalljudens bildningssätt.
Innan vi gå vidare, måste anmärkas, att med
artikulationsakt menas den verksamhet, som en rörlig mundel utöfvar
i förhållande till en orörlig, t. ex. tungspets mot tandfäste
eller gom för alstringen af ett visst ljud, eller tvenne
rörliga mundelars, t. ex. läpparnes, samverkan för ett dylikt
ändamål, samt att med artikulationsställe menas den punkt,
där de båda mundelarne under ljudbildningen närma sig intill
eller beröra hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
