Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om skilnaden i fonetiskt hänseende mellan högspråk och lågspråk samt om gränserna för kraftbesparingslagens språkliga användning - Om de svenska l- och r-ljuden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«chose som schu3å2s (med skånskt å), ordet aller med tjock-l
eller det tyska Sohn som schon. Men framför allt skola
vi vakna till medvetande om det opedagogiska och
ofosterländska i den delen af vår undervisningsslentrian, som
bjuder, att vi med största möjliga omsorg skola öfva de
främmande språkens, framför allt franskans och engelskans,
uttal, medan vi mer eller mindre försumma uttalet af vårt
eget sköna och uttrycksfulla modersmåls ljud. Men icke
blott skolan utan äfven hemmet åligger en sådan uppgift,
och framför allt våra mödrar böra tillse att i god tid öfva
sina barn i framsägandet af riktiga ljud i stället för att,
såsom nu ofta sker, lägga hyende under barnets munlättja
eller fördröja talverktygsgymnastiken genom att under sitt
joller med barnet använda dess felaktiga ljud i stället för
de riktiga. Frestelsen härtill är stor, men måste motarbetas.
En dylik vårdslöshet vid barnets första taluppfostran
utvecklar eller uppammar också stundom ett eller annat fel.
i talverktygens och särskildt tungans användning, såsom
läspning m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
