Det muntliga föredragets konst / 211 (1890) Author: Oscar Svahn Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om klang-l och tjock-l

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tandvallen samt därefter glidande utmed denna och framtänderna.
Då det tjocka 1-ljudets utgångspunkt är tungspetsens
riktning mot hårda gommen, kan det betecknas med l⁴. Genom
denna omständliga rörelse uppkommer ett ljud, i hvilket
kunna upptäckas trenne beståndsdelar. När tungspetsen
böjes mot hårda gommen, men utan att beröra denna,
uppstår ett svagt surrljud, ett icke-dallrande tungspets-gom-r.
När tungspetsen berör tandvallen, uppstår ett l-ljud af
annan klang än det vanliga, emedan det förra är bildadt
högre upp, och detta l-ljud försmälter slutligen med ett
starkt plaskljud, söm uppstår, när tungan i l-ställning kastas
mot munhålans botten. Detta ljud höres:

a) i slutet af ett ord efter lång vokal, t. ex. tal⁴,
mjöl⁴, öl⁴;

b) mellan två vokaler, t. ex. fa²l⁴a, falla;

c) mellan kort vokal och följande p, m, v (f), j (g),
k, t. ex. hal⁴m, halm; hal⁴v, half; väl⁴ja,
välja; tal⁴j, talg;
få²l⁴k, folk;

d) mellan läpp- eller gomkonsonant och vokal, t. ex.
bl⁴å, blå; skraml⁴a, skramla; kl⁴ia, klia.

Anm. Efter i och stundom efter y finnes ofta l² i de
mål, som eljest hafva tjockt l.

Det svaga eller förkrympta tjock-l är af tvenne slag.
Det uppstår antingen därigenom, att tungan från sitt
till-bakaböjda läge slungas i l-ställning mot tandfästet utan att
fortsätta vägen till munhålans botten. Detta ljud höres
ofta framför d, t, n och s, hvilkas bildningsläge förskjutes
uppåt, och dessa förskjutna ljud sammansmälta med l-ljudet, på
samma sätt som r försmälter med ett följande tandljud. Eller
också kan slutligen ett svagt 1-ljud uppstå därigenom, att
tungspetsen vid sin tillbakaböjning stannar vid sin första
station och berör hårda gommen, hvarvid antingen ett svagt
tungspets-gom-l, lh⁴, uppstår eller ett ljud mellan l och r
med öfvervikt åt det ena eller andra ljudet, beroende på,
huruvida tungställningen för r eller l är öfvervägande. Är
tungställningen sådan, att luften utströmmar mellan
kindtänderna och tungans sidokanter, medan tungspetsen berör
någon del af gommen, uppstår ett svagt l-ljud, är däremot
öppningen spärrad genom tungans tryckning mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>