Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om klang-l och tjock-l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kindtänderna, så uppstår, under det tungspets och gom beröra
hvarandra, ett svagt surrande (icke-dallrande)
tungspets-gom-r.
Af gom-l-ljudets bildningssätt förklaras den öfvergång
mellan l odh r, som så ofta förekommer i tjock-l’s-mål.
Förblifver nämligen tungspetsen, då ett 1-ljud skall uttalas,
i sin första station, så uppstår lätt en muskelspänning, som
försätter tungan i läget för frambringandet af ett spets-gom-r,
rh4, eller ett blandningsljud mellan gom-r och gom-l.
Orden öl, söl, hål uttalas därför stundom såsom örh4, sörh4,
hårh4.
Ljudsvagheten hos gom-l torde utgöra den förnämsta
förklaringsgrunden till den omständigheten, att i vissa mål
ett dylikt l bortfaller framför tandljuden d, t, n och s och
stundom drager med sig ett mellanliggande e2, i hvilket
senare fall ordets betonade vokal ofta fördubblas eller de
uteslutna ljuden ersättas af ett obetonadt vokalljud af samma
slag som ordets betonade vokal, t. ex. gàan4, galen.
Tungställningen för det öfvermäktiga l-ljudet förrycker nämligen
det påföljande tandljudets bildningsläge eller förflyttar
detsamma till främre, någon gång till mellersta gommen.
L och tandljudet komma sålunda att förläggas i ungefär
samma bildningsläge, men då tandljuden fordra en mer
eller mindre kraftig ansättning af tungan mot den
motstående mundelen, hvaremot tungspetsens ansättning vid
gom-l är mycket svag och desto svagare, ju längre bakåt
tungspetsen är böjd, så varder slutljudet starkare än l-ljudet,
och då båda bildas i ungefär samma läge, så träder snart
det starkare ljudet i stället för det svagare och den på l
följande obetonade vokalen erhåller samma klangfärg som
ordets betonade vokalljud. Stundom torde väl de på ett
dylikt l följande tandljuden förvandlas till öfvertandljud, men
i kanske de fleste mål blifva de kakuminala eller
spetsgomljud. Det heter sålunda: böd4, böld; gut4, gult; svat4,
svalt; an4, aln; stas4, stals; gamme2t4, gammalt; sàan4l, sáe2n4,
salen; gàe2t4, galet.
Angående öfvergången från rd till tjockt l i åtskilliga
af våra bygdemål, där detta ljud finnes, äro
undersökningarna, liksom på så många andra dylika områden, mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
