Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om klang-r och skorr-r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så att tungrots-r härmas med förakt af uppsvenskar. Tungrots-r
är dock naturligtvis inom sitt område fullt berättigadt, liksom
det är det enda rätta i de flästa europeiska språk (se Vietor,
Elemente der Phonetik, s. 103). Det har den stora fördelen
att icke till hopa med tandljud öfvergå till öfvertandljud.»
Oriktigheten i påståendet, att tungrots-r skulle vara
»det enda rätta i de flästa europeiska språk» ligger i så
öppen dag, att det knappt förtjänar någon vederläggning.
Ett dylikt påstående från detta håll kan dessutom icke undgå
att väcka förvåning, då ju dessa författare utan tvifvel lika
väl som vi veta, att tungspets-r är det enda rätta uti Europas
erkändt skönaste språk, italienskan och att samma förhållande
i nästan samma utsträckning gör sig gällande inom spanskan,
att tungspets-r framställes såsom det riktiga i både franska
och tyska språket gent emot det vårdslösa uttal, som gör sig
gällande uti samtalsspråket i Paris, Berlin eller Wien, att
sålunda parisarens grasseyerande r lika litet kan vara
regelbindande för vårdadt franskt uttal, som berlinarens j i stället
för g i gestorben, gebraten o. s. v. kan uppställas såsom
regel för vårdadt tyskt uttal, att arter af tungspets-r äro med
få undantag allenahärskande i England, Irland, Skottland,
Holland och Norge o. s. v. samt att det slutligen användes
i hela Sverige med undantag af de landsdelar, där språket
fortfarande står under inflytelse af gammalt danskt herravälde,
samt delvis i Vestergötland. Härtill kommer nu den tungt
vägande åsikten från framstående språkforskares sida, att
tungspets-r är i de indogermaniska språken det ursprungliga
eller att tungryggs-r med andra ord är ett ställföreträdande
ljud, hvilket på grund af både sin uppkomst och sina
menliga inverkningar på språket ur skönhetens, kraftens och den
växlande vokalklangens synpunkter är en usurpator, som
visserligen måste tålas af dem, han underkufvat, men icke
förtjänar någon hyllning från deras sida, som varit nog
lyckliga att hafva hållit sig fria från hans herravälde.
Hvad den af Lyttkens-Wulff för deras påstående
åberopade auktoriteten Victor beträffar, så äro hans uttalanden
i ämnet följande: »Uvulares statt des lingualen r ist in
Deutschland vielfach und zwar vorwiegend in den Städten
in Gebrauch und ist in weiterer Verbreitung begriffen. Fiir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
