Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om klang-r och skorr-r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
und hohler klingt, und nur dann hinreichende Lautbarkeit
entwickelt, wenn der Mund weit geöffnet und überhaupt
fast so wie für das ä vorgerichtet ist».
Ett konsonantljud, som i akustiskt hänseende ej kan
göra sig fullständigt gällande utan under förutsättning af
vidöppen mun i ä-ställning, torde emellertid ur många
synpunkter, icke minst ur bekvämlighetens, ej kunna tillerkännas
något särdeles högt ljudvärde.
Riktigt anmärker vidare Merkel, att båda mekanismerna
ur fysiologisk synpunkt äro så sinnrika, att det skulle vara
förmätet att förkasta det ena eller andra r-ljudet såsom
felaktigt eller naturvidrigt. Så långt torde väl heller icke
någon vetenskaplig forskare på detta område vilja gå, men
af två fullt naturenliga produkter kan dock den ena befinnas
för sitt ändamål mera värdefull än den andra. Så äfven här.
Kan har blifva tal om något fel, tillägger Merkel, så ligger
det hos individen, som ej lärt sig att öfva och med lika
stor lätthet använda båda mekanismerna. Detta kan man
gärna medgifva, då ju en dylik gymnastik af talmusklerna
kan vara af både formelt och praktiskt värde, ehuru
författarens motivering af denna fordran beror på ett misstag.
Det fordras nämligen icke mycket geni, påstår han, för att
inse, huruledes det naturenliga talet förutsätter båda slagen
af r-ljud, i det de bakre vokalerna a, å och o samt de
konsonanter, t. ex. k, hvilkas ansättningsställe är beläget i
munhålans bakre del, lättast förbinda sig med det till sitt
ansättningsställe närbelägna tungrots-r, hvaremot alla de ljud,
som bildas i munhålans främre del, lättast förbinda sig med
tungspets-r.
Vid framställningen af detta påstående har dock Merkel
förbisett både faktiska och fonetiska omständigheter. Faktiskt
tillvällar sig nämligen tungrots-r i regeln, hvarhelst det vunnit
insteg, herradömet i alla ljudförbindelser oberoende af ljudens
ansättningsställen lika väl som läpp-tand-r, emedan båda dessa
ljud i alla förbindelser äro för en lat eller oöfvad tunga mera
bekväma än tungspets-r, och i det jämföreteevis sällsynta fall,
där de båda hufvudslagen af r-ljud förekomma samtidigt i
ett visst mål, t. ex. vestgötamålet, visar det sig, att det ej
är det följande ljudets ansättningsställe utan helt andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
