Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om klang-r och skorr-r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omständigheter, som betinga användningen af det ena eller
andra slaget af r-ljud.
Ur fonetisk synpunkt åter förbinder sig tungrots-r
ingalunda lätt med de bakre vokalerna a och å, emedan dessa
vokalljuds rena uttal förutsätter en låg tungställning,
hvaremot tungan vid bildningen af tungrots-r städse sträfvar
att höja sig, hvilket menligt inverkar på ljudens klangfärg,
och detta menliga inflytande ökas ytterligare därigenom, att,
såsom Merkel riktigt anmärker, munhålan vid frambringandet
af tungrots-r sträfvar att försätta sig i ä-ställning, hvilket
utan tvifvel beror därpå, att tungroten höjes samtidigt med
tungans tillbakadragning, hvilka båda samtidiga rörelser
leda till organets utbredning, hvilket i sin ordning betingar
munhålans sträfvan att försätta sig i ä-ställning. I de
sydsvenska målen öfvergår sålunda helt naturligt slutet a till
öppet med dragning åt ä, och slutet å förvandlas till ett
blandningsljud eller till en diftong med öfvervägande färg
antingen af öppet ä eller öppet a, ehuru slutljudet varder
mer eller mindre rundadt. Från sin ståndpunkt kommer
emellertid Merkel till en pedagogisk slutsats, som städse
förtjänar uppmärksamhet, nämligen att det är en stor brist
i vårt uppfostringssystem, att barnen ej i tid få lära sig att
öfva och använda de båda motsatta slagen af r-ljud-[1].
Trautmann, som egnat omsorgsfulla studier åt den
viktiga r frågan, gör icke blott uti sin berömda uppsats
»Besprechungen einiger Schulbücher nebst Bemerkungen über
die r-Laute» i Anglia III 1879 (ss. 204-22, ss. 208 - 22 om
r-ljuden) utan äfven i sitt arbete »Die Sprachlaute» etc.,
Leipzig 1884-86, med alla de medel, som stå den framstående
språkforskaren till buds, front mot skorr-r och dess
inkräktningar särskildt på det tyska och franska språkområdet och
kan svårligen göra annat, då han, ehuru ljudfysiolog, icke
längre kvarstår på ljudsamlarens eller ljudbeskrifvarens
förberedande ståndpunkt. Af synnerligt intresse är härvid hans
undersökning om det engelska r-ljudet, som väsentligen är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
