Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om klang-r och skorr-r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förkläringen utesluter naturligtvis icke Trautmanns förklaring af
skorr-r’ets uppkomst i Frankrike och Tyskland, och tydligt
är, att det språkliga liksom hvarje annat smittämne lättare
rotfäster sig och alstrar en epidemi i en jordmån, där
bakterierna påträffa gynnsamma än i en annan med mindre
gynnsamma lifsförhållanden. Sålunda synes det mycket antagligt,
att det skånska lynnets böjelse för det bekväma skorr-r
erhållit en ökad ansats från det dansk-tyska inflytandet,
hvaremot t. ex. Stockholms-målet icke under någon tidpunkt
oss veterligen visat någon böjelse att bortlägga sitt kraftiga
tungspets-r i trots däraf, att franskan var icke blott hofspråk
utan också de högre samhällsklassernas älsklingsspråk under
större delen af det adertonde och långt in i det nittonde
seklet, liksom vi aldrig förnummit, att de äldre medlemmarna
af vår fransktalande uppsvenska högadel begagnat parisiskt
skorr-r, kanske med undantag af en eller annan individ, som
vistats så länge i Seine-staden, att han antingen glömt eller
trott sig hafva glömt sitt modersmål.
Efter sin undersökning om uppkomsten och
utbredningen af skorr-r i Tyskland tillägger Trautmann: »Das
Schwinden des Zungen-r ist ein beklagenswerther Verlust
für unsere Sprache. Zäpfchen-r, das in unschöner Weise
an das Ratschen erinnert, jenes Geräusch, das man vor dem
Ausspucken zu machen pflegt, ist kein angenehmer Laut».
Han erinrar vidare om, huruledes äfven i Tyskland en
framstående sångare eller skådespelare på den högre dramatikens
område måste af flere skäl hålla fast vid tungspets-r, ehuru
dylika försök ingalunda alltid krönas med framgång.
Att äfven sydsvenskar stundom nödgas för sångens
skull taga sin tillflykt till klang-r är tydligt. En ung skånsk
dam, som i sång använde klang-r, tillfrågades af förfrn.
hvarför hon i sång begagnade ett annat slags r-ljud än i sitt
hvardagstal, hvarpå hon med stark förvåning och ännu
starkare skånska vokal- och r-ljud genmälde: »Det gu3å2r
ju inte att sjonga med sku3å2nskt r».
Den unga damen ville dock i likhet med så många
andra sydsvenskar icke vidkännas någon skorrning, emedan
detta vore ett fel, som vidlådde endast uppsvenskarne. Samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
