Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om klang-r och skorr-r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trapporna och ropar, anländ till portvaktarrummet: »Cordon[1],
s’il vous plaît!» Men hvilket under! I »cordon» klingar nu
det präktigast vibrerande tungspets-r! Rädd att förlora sin
nya eröfring, upprepar han oaflåtligt sitt »cordon, s’il vous
plait!» icke blott i portgången, utan äfven sedan han kommit
ut på gatan. Allt fortfarande nästan utom sig af förtjusning
störtar han framåt, då en ny händelse inträffar. Vid ett
gathörn springer en stor råtta upp framför hans fötter.
»Un rat!» ropar han. Än en gång ett klingande tungspets-r!
Det var n;r 2. Och så fortsätter han sin väg med ilande
fart, ömsevis ropande: »Cordon! Un rat! Un gros rat!
Cordon!» så att de förbigående måste tro, att han icke
vore vid sina sinnens rätta bruk. Men så hade han ju
gjort två eröfringar på samma afton: han kunde »vibrera»,
och han var älskad. Men det icke minst märkliga härvid
var, att den ena eröfringen hade skett förnämligast medelst
den andra. »Låtom oss därför,» tillägger författaren, »taga
till öfverskrift öfver detta kapitel: ’de l’influence de l’amour
sur l’articulation’.»
Uti denna lilla historia ligger dock något mera än ett
blott kåseri. Den utgör nämligen också ett bidrag till den
gamla satsen, att den viljeansträngning, som erfordras för
all uppfostrande verksamhet och sålunda äfven för den,
som åsyftar att lägga en ouppfostrad tunga under den
egna viljans herravälde, skall vida lättare nå sitt mål under
mod, hopp och lifslust än under motsatta inre
förutsättningar.
Den ur så väl teoretisk som praktisk synpunkt
insiktsfullaste författare, som i Tyskland på senare tider, ja kanske
någonsin skrifvit om föredragets konst, är Emil Palleske.
Sitt förtjänstfulla arbete[2], som i vissa hänseenden kan
sättas i jämnbredd med Legouvés berömda afhandling i
ämnet, ehuru den tyske författaren lägger i dagen en vida
grundligare och mångsidigare vetenskaplig bildning än
fransmannen, inleder Palleske med en liten intressant skildring,
som han benämner: »Mitt r’s ungdomshistoria».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
