Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om klang-r och skorr-r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äfven den sköne Alcibiades lär ej ha varit i stånd att
uttala ett riktigt r-ljud, och hvad detta betydde för greken
med hans fint utbildade öra för sitt språks ljud, framgår
bland annat af den omständigheten, att Aristofanes i sitt
lustspel »Getingarna» lyckats frambringa en stor komisk
verkan därigenom, att han låter Alcibiades uttala ett l
i r’s ställe.
Äfven Palleske anmärker, hurusom tungspets-r på grund
af dess bildning i munhålans främre del icke lägger något
hinder för de med r förbundna vokalljudens fulltoniga och
riktiga klangfärg, att vid tungrots-r enligt Donders endast
uppstå 19–28 vibrationer i sekunden, medan dallringarna
hos tungspets-r kunna uppgå ända till 39, att den
egendomliga kraften hos detta senare ljud väsentligen beror
därpå, att tungspetsen kan försättas i så stark dallring
samtidigt med att röstbanden vibrera och att hvarken rösttonen
eller vokalklangen härigenom erfar några menliga
inverkningar. Vid uttryck af häftig lidelse ökas ytterligare
tungspets-r-ljudets energi. Han tillägger slutligen: »Man spreche
einmal das Wort ’Rache’ schreiend mit einem Zäpfchen-R.
Welches ohnmächtig krächzende Chachel mit einem Zungen-R,
welche donnernde, zerschmetternde Rrrache!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
