Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om språkljudens förmåga att motsvara vissa stämningar. Utkast till en högsvensk ljudsymbolik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om språkljudens förmåga att motsvara vissa stämningar.
Utkast till en högsvensk ljudsymbolik.
I hvilket förhållande står det artikulerade ljud eller den
förbindelse af sådana ljud, vi kalla ord, till det inre tillstånd,
den föreställning, tanke o. s. v., som med ordet skall
betecknas? Är förhållandet mellan tecknet och det betecknade
blott ett yttre, beroende på en omedveten eller medveten
öfverenskommelse mellan ett visst antal menskliga individer,
som på grund af naturliga, historiska och därmed
sammanhängande sociala förhållanden nödgats taga sin tillflykt till
ett gemensamt andligt-sinligt samfärdsmedel, ett gemensamt
språk, eller måste förhållandet mellan ord och föreställning
hufvudsakligen betraktas såsom ett inre förhållande eller så, att
det eller de ljud, af hvilka ett ord består, med nödvändighet
hänvisa på eller rätta sig efter beskaffenheten af den
föreställning eller det föremål, de äro ämnade att betecknad
Utan att inlåta oss på de vidtgående och ännu olösta
frågorna om språkets uppkomst och beskaffenheten af alla de
faktorer, som gjort och göra sig gällande vid
språkutvecklingen och språkförgreningen, inskränka vi oss att här uttala
den mening, att ingendera af de ofvannämda frågorna *kan
med obetingadt ja besvaras. För åsikten om ett blott på
konvention eller kompromiss hvilande förhållande mellan
föreställning och språkljud vittna de obestridliga fakta, att
språket icke är medfödt, utan att hvarje språk, äfven
modersmålet, måste inläras, att samma föreställning i olika
språk ofta betecknas med ljud, som med hvarandra ega
hvarken yttre likhet eller inre frändskap, att massor af ord
och ordvändningar inom samma språk uppstå och försvinna
eller på ett godtyckligt sätt förändras icke blott under en
eller annan generations lifstid utan under loppet af några
få år, ja stundom endast månader och att sådana företeelser
påträffas icke blott i vildarnes språk utan också i den
civiliserade världens medelpunkt, t. ex. i den parisiska s. k.
boulevard-jargonen o. s. v. Det under en viss tidpunkt
lefvande språket skulle sålunda bero på ett slags »contrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
