Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om språkljudens förmåga att motsvara vissa stämningar. Utkast till en högsvensk ljudsymbolik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erhålla sin väsentliga ljudfärg af konsonanter, frambragta
medelst eller i närheten af den betecknade delen, en egenhet,
som, äfven kännetecknar den stora massan af de till denna
grupp hörande härledda och sammansatta orden. Till denna
klass höra exempelvis orden gula, Kehle; Gaumen, gom;
guttur, Gurgel, gurgeln, gargle, gurgla; collum, hals; lingua,
tuggô (got.), Zunge, tongue, tunga; danta (sanskr.), dens,
tunthus (got.), Zahn, tooth, tand; Mund, Maul, mouth, mun;
nasus, Nase, nose, näsa, nos; niesen, nysa; labium, Lippe,
lip, läpp o. s. v.
Nu framställer sig emellertid den vida viktigare, men
också svårlöstare frågan, huruvida man icke i hvarje
utveckladt språk kan spåra en tydlig sträfvan att bilda ord, hvilkas
ljud träda i ett inre förhållande till rent andliga tillstånd,
känslor, affekter och lidelser. Detta skulle med andra ord
häntyda på, att hvarje språkljud eller åtminstone hvarje
särskild grupp af sådana skulle i och för sig ega en
klangfärg, som motsvarade en viss rent andlig stämning, och
att denna klangfärg och följaktligen detta inre förhållande
mellan språkljud och inre tillstånd skulle kunna förstärkas
samt undergå mångfaldiga skiftningar medelst vissa
ljudsammanställningar. Dessa skulle följaktligen inom det talade
språket ega en uppgift liknande den, som tillkommer ackorden
inom det musikaliska området, hvarför vi genom en
konstnärlig sammanställning af dylika språkljudsackord skulle kunna
åstadkomma en motsvarighet till den musikaliska symfonien.
Månne icke hvarje äkta språkkonstnär, i synnerhet om
han därjämte är en verklig skald, medvetet eller omedvetet
sträfvar att i denna riktning begagna sig af språkets ljudskatter?
Denna sida af språket har ännu icke blifvit tillbörligt
uppmärksammad, ehuru språkmän af första ordningen så
väl i äldre som nyare tider, från Dionysius från Halicarnassus
och Quintilianus till Grimm, Bopp, Bernhardi, Vernaleken,
Heyse, Madvig o. s. v., ej kunnat undgå att på detta
område göra iakttagelser i större eller mindre omfång. [1]
Sålunda fäster t. ex. Madvig uppmärksamheten på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
