Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om språkljudens förmåga att motsvara vissa stämningar. Utkast till en högsvensk ljudsymbolik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att om det närstående ljudet är ett klang-r, så måste
dess klang blifva starkare, men därjämte hårdare, så att
detta ljud lätt kommer att blifva det behärskande i stafvelsen,
ehuru äfven det följande vokalljudet erhåller en ännu hårdare
klang, än då det inledes af blott ett kraftigt klanglöst
konsonantljud; man jämföre ljudförbindelserna te, pi, ku,
fi med tre, pri, kru, fri;
att om det närstående ljudet är en vek klangkonsonant,
så ökas dess egen ansättnings- och klangstyrka, hvaremot
den påföljande vokalens klang veknar, t. ex. pli, knä, flå,
De kraftiga konsonanterna såsom utljud.
Kraftiga klanglösa konsonanter såsom utljud bidraga
att minska ett föregående vokalljuds klangstyrka genom
att afbryta dess utklang eller hämma dess resonans, t. ex.
ek, hop, hat.
På grund af det skarpa afbrottet mellan vokalens
och den klanglösa konsonantens mekanism följer, att det
klanglösa slutljudet måste verka annorlunda på den betonade
än på den obetonade vokalens stämningsfärg. Är nämligen
vokalen betonad, så uppehåller den sin egenton gent emot
konsonantljudet, men denna ton varder, såsom ofvan är
nämdt, mera hård eller skarp. Är utljudet explosivt, så
slutar ljudförbindelsen med en stöt. Står däremot s som
utljud, afbrytes likaledes vokalklangen, hvarvid dock det
tillspetsade eller hårda vokalljudet åtföljes af ett hväsande,
som verkar obehagligt, i samma mån vokalen är hårdt ansatt,
emedan hväsljudets styrka då ökas i motsvarande grad,
hvaremot hväsljudets obehag minskas i mån af den
föregående vokalens svagare ansättning. Man jämföre us eller
hus med sus och dus. Är däremot vokalen obetonad,
hvilket innebär, att det klanglösa slutljudet i stället är
betonadt, så förlorar vokalen geoom bristande utklang en
god del af sin stämningsfärg på samma gång den förlorar
i klangstyrka och löper sålunda fara att liksom kväfvas
af det klanglösa slutljudet, hvilket följaktligen varder
behärskande i ljudförbindelsen eller meddelar åt densamma
den sinliga grundfärg, som vidlåder konsonantljudet. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
