Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om språkljudens förmåga att motsvara vissa stämningar. Utkast till en högsvensk ljudsymbolik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att en vokal med veka och relativt klanglösa för- och
utljud får en vek men dämpad, dof eller ljum anstrykning,
t. ex. blad, blås, hvaremot ett kraftigt klanglöst slutljud
afbryter vekheten, t. ex. i blåst;
att en vekt ansatt vokal kan liksom återfå ett kraftigare
lynne genom att klinga ut i ett klang-r eller någon annan
klangkonsonant, t. ex. vår, dörr;
att ansättningsljudets vekhet kan afbrytas genom ett
klang-r, t. ex. i ljudförbindelserna br, dr, gr, vr, hvarvid
r-ljudet förlorar i ansättningsstyrka, så att det upphör att
behärska ljudförbindelsen i dess helhet, hvarför r-ljudet i
t. ex. det vackra ordet drömma endast verkar ungefär som
en lätt krusning på en solbelyst vattenyta;
att slutligen en vokal med vekt klingande både
för-och utljud måste bilda en ljudförbindelse med på en gång
vekt och varmt klingande ljudlynne, t. ex. len, mål.
Man märke sålunda den veka klangen i glad, glädje
glida, gled, glöd, glycerin, glömma, glimma, min, son (sån),
sona (försona), synd, syndare (de vekt klingande sista orden
tyckas liksom särskildt danade till böneljud). Språket är i
stånd att bilda hela bönesatser af dylika vekt klingande
ord, t. ex.: »Gode, nådige fader i himmelen, lyssna till min
bön, se i nåd till mig, eländige syndare» o. s. v. Man märke
äfven det veka, stämningsfulla i ljudförbindelsen 1-a-n-d, och
huru väl den stämmer öfverens med stämningen så väl i
sjömannens varma glädjerop »land!» som med den innerliga
fosterlandskänslans: »Vårt land, vårt land, vårt fosterland!»
Men detta smekande ljud kan ytterligare förstärkas genom
tillkomsten af andra veka ljudsammanställningar, t. ex.
landhöjd, landvind, landvinning, lindblad, lindblomma o. s. v.
Samma blida lynne skönjes i andas, blind (blotta
ljudsammanställningen synes väcka veka känslor, af barmhärtighet,
beklagande o. s. v.), Min blinde son sofver en stilla blund,
Susande vind, vagga till sömn, Ofvan i skyn glimmar ett
ljus o. s. v.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
