Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om språkljudens förmåga att motsvara vissa stämningar. Utkast till en högsvensk ljudsymbolik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
döda ämne, i hvilket han formar, tycks hafva erhållit en
med det andliga innehållet öfverensstämmande lifsfärg.
Att med ljud söka efterhärma sinliga förnimmelser är
städse en färdighet, men att med tillhjälp af språkljud
skildra rent andliga tillstånd, känslor, affekter och lidelser,
är en konst, som i regeln kännetecknar den äkta
språkkonstnären och den verklige skalden. Han varder nämligen
alltefter graden af sin språkinstinkt och språkfärdighet i
denna riktning ett slags tonsättare i språkljud, en tonskald,
som till sin text, här representerad af de sammanstälda
ordens inre mening eller innehåll, samtidigt skapar en
språkljudsmusik, som i högre eller lägre grad gör hvarje äkta
skaldestycke eller alster af vältalighet till ett slags
språkljudssymfoni.
Äfven här dock kunna vi göra samma iakttagelser
som på det rent musikaliska området. Äfven en i musikaliskt
hänseende grundligt bildad person kan stundom hängifva
sig åt njutningen af ett musikaliskt mästerstycke utan att
särskildt lägga märke till någon viss del af detsamma, om
han också tydligt förnimmer och uppfattar det konstnärliga
i det helas byggnad. Men vid afhörandet af ett annat
musikaliskt konstverk kan äfven en i musikaliskt hänseende
mindre bildad person stundom ej undgå att känna sig
anslagen eller gripen af ett visst ackord, en öfvergång, en hel
sats o. s. v., såsom t. ex. på flere ställen uti ouverturen till
Don Juan, i Chopins bekanta sorgmarsch, nästan i hvarje
af Beethovens berömdaste symfonier liksom i Wagners
effektfulla tonmassor o. s. v. På samma sätt skall man i vissa
poetiska mästerstycken ej vara i stånd att upptäcka någon
särskild art af språkljudssymbolik, några särskilda
ackordföljder af ljusa och veka eller dunkla och starka ljud, ehuru
stycket detta oaktadt kan vara en fulländad språkljudssymfoni,
medan man i ett annat stycke af samme författare eller i
nästan hvarje alster af en annan skald eller språkkonstnär
ständigt mötes af dylika företeelser. Orsaken till denna
skiljaktighet ligger naturligtvis däri, att det är de starka
sinnesrörelserna, affekterna och lidelserna, som sträfva att
uttrycka sig i dylika skarpt framträdande ton- eller
språkljudsförbindelser. Häraf följer, att om också en konstnärligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
