- Project Runeberg -  Det muntliga föredragets konst /
290

(1890) Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om språkljudens förmåga att motsvara vissa stämningar. Utkast till en högsvensk ljudsymbolik - A-ljudet såsom grundton i harmoniska stämningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utvecklad språkljudsmusik är ett af den äkta skaldens
förnämsta kännetecken, så kan dock en starkt framträdande
språkljudssymbolik icke utgöra någon gradmätare hvarken
för skaldens eller skaldestyckets poetiska rangställning, då
ju denna egenhet väsentligen sammanhänger med författarens
skaplynne samt skaldestyckets grundton och innehåll.
Sålunda äro t ex. vissa författare så öfvervägande harmoniskt
anlagda eller på ett så egendomligt sätt inåtvända, att de
mera sällan känna sig uppfordrade att begagna sig af någon
särskildt framträdande ljudsymbolik. Tydligt är därför, att
vi skola finna densamma mera sparsamt använd hos sådana
skalder som Kellgren, Franzén, ja till och med Runeberg
än hos Bellman eller Tegnér, mera sparsamt hos Lessing
än hos Schiller, hos Lamartine och Alfred de Musset än
hos Victor Hugo eller Leconte de Lisle, samt att man
slutligen hos Shakspeare, särskildt i vissa af hans tragedier, skall
finna en nästan outtömlig källa för studier på den utpräglade
språkljudssymbolikens område.

Vi skola nu anföra några prof på användningen af denna
språkljudssymbolik i svensk poesi, hvarvid vi tills vidare
nöja oss med att endast fästa uppmärksamheten dels på det
viktiga förhållandet mellan tonfärgläggningen och rytmen,
dels på rimmets betydelse att såsom ett förstärkt ackord
uttrycka grundstämningen uti ett visst satssammanhang.
Angående frågan om vokalsammanställningens betydelse för
målningen af vissa stämningar måste vi likaledes inskränka oss
till endast några strödda erinringar, då vårt arbetes plan ej
medgifver någon utförligare behandling af detta viktiga ämne.

A-ljudet såsom grundton i harmoniska stämningar.

        Han var så glad i hågen,
        Såg ut åt blånad ban,
        Där solen sjönk i vågen
        Allt som en gyllne svan.
                (Fritiofs saga, Fritiof hos Angantyr.)

I denna stämningsfulla strof, hvars underbara ljudskönhet
väsentligen beror därpå, att man i de fyra versraderna
återfinner nästan alla språkets skönaste vokalljud, åtföljda af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:33:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/muntliga/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free