Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - A-ljudet såsom grundton i harmoniska stämningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Huru präktigt bryta sig icke dessa å-ljud, särskildt det slutna
mot de öppna, friskt klingande a-ljuden!
Är åter kraftkänslan under någon form harmoniens
grundton, så nödgas skalden icke sällan taga sin tillflykt
till kraftiga konsonantförbindelser för att underlätta det öppna
a-ljudets förmåga att uppbära stämningen, såsom t. ex. i
Wirséns Columbus:
Så som han skall menskoanden
Styra kurs mot nya landen
Bortom döden, oförsagd,
Huru tviflets bränning fraggar,
Hur än lustans bölja vaggar,
Oförfärad i sin bragd.
Till ytterligare belysning af hvad här ofvan blifvit
anfördt om a-ljudets stämningslynne erinre man sig:
När natten sakta stiger utöfver land och sjö.
(Malmström: Hvi suckar det etc.)
Jag minns den dagen
Hur gatan sken
Af vårdagg tvagen
Så blank och ren.
(V. Rydberg: Träsnittet i psalmboken.)
Jag är nu den jag är och ej en annan;
Men på mitt hufvud lägg ändå din hand!
Det känns så svalt, så kylande på pannan
Och i min själ så varmt och underbart. –
Det dagas i den mörka dalen nu,
Och kanske dagas det i världen snart.
(V. Rydberg: Prometeus och Ahasverus.)
Skära ariaskyar randas
Öfver dunkelt lummig park,
Fågeln vaknar, linden andas
Balsamånga ljuf och stark.
(Snoilsky: Okänd främling.)
Men äfven där en mild harmonisk stämning erhållit
ett fullgodt uttryck i den växlande samklangen mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
