Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Vokalmotsatser såsom uttryck för disharmoniska stämningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i skarpa vokalmotsatser eller genom en sammanställning af
ord, hvilkas betonade vokalljud tillhöra rakt motsatta grupper,
de ljusa och dunkla vokalklasserna, då ju dessa genom sin
oförmåga att bilda harmoniska språkljudsackord bäst uttrycka
stämningens lynne. För att en sådan vokaldisharmoni skall
kunna blifva rätt hörbar fordras dock i regeln, att
vokalljuden skola åtföljas af kraftiga konsonantförbindelser, t. ex.:
Med förnyadt hot
Faller stormen på,
Och då brister skot,
Och då springer rå.
(Fritiofs saga, Fritiof på hafvet.)
Och vinden drog
Med hi och ho
Öfver myr och skog,
Genom hult och mö.
(V. Rydberg: Skogsrået.)
Mindre starkt klingar vokalmotsatsen uti:
Klipporna gunga,
Askviggar ljunga.
(Lidner: Spastaras död.)
Man jämföre härmed, huru vid skildringen af tvenne
på hvarandra följande motsatta inre tillstånd de mörka skarpa
och de ljusa blida ljuden samla sig i skilda flockar, t. ex.:
– – – – – – Då smälte på lärarens panna
Molnet med åskorna i, och han talte med mildare stämma,
Ljuflig som aftonens fläkt, som harpor vid Babylons elfvar.
(Tegnér: Nattvardsbarnen.)
Särdeles intressant är nedanstående strof ur Runebergs
Sandels, emedan den inom omfånget af några versrader ger
prof på icke mindre än trenne af de ljudegendomligheter,
vi här ofvan sökt uppvisa. Först finner man nämligen
disharmonien återspeglad i de stridiga ljusa och dunkla ljuden:
Då spordes ej mer ett smygande knot,
En hviskning bitter och dof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
