Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Ljudmissbildning. -- Oral ljudmissbildning eller slintring (stamning i nyare bemärkelse)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej skorr-r, hvilket han i första rummet måste söka bortarbeta
– emedan dessa i munhålans bakre eller mellersta del
bildade ljud skola underlätta tungans tillbakadragning vid
uttalet af s-ljudet. Läsparen måste sålunda först öfva sig
med uttalet af a, å och o i förbindelse med sk (förbindelsen
sg förekommer ej i högsvenska ord), först före och sedan
efter de ifrågavarande vokalerna.
Sålunda: skall, skål, sko, ask, åska, morsk, ax, också,
oxblåsa, kaxe, koxa o. s. v.
Därefter öfvergår han så småningom till de mellersta
och främre vokalerna u, ä, ö, i och y, allt med samma
konsonantljud sk och med »hårdt» k-ljud äfven framför de s. k.
lena vokalerna.
Sedan färdighet på detta område är vunnen, öfvergår
han först till de bakre och sedan till de främre vokalerna
och s med de i munhålans främre del bildade konsonanterna,
såsom d, t, n o. s. v.
Framför allt dock måste läsparen söka att blifva herre
öfver tungspets-r, så vida han icke är det förut, och om han
så är, måste han flitigt öfva detsamma, emedan den
tunggymnastik, som det kraftiga och lediga uttalet af detta ljud
förutsätter, skall blifva hans bäste hjälpare i sträfvandet att
få herravälde öfver sin tunga äfven vid uttalet af s-ljudet.
Då emellertid läsparen i sammanhang med den oriktiga
bildningen af s-ljudet äfven bildar öfriga tung- eller
tungspetsljud, d, t, n, klang-r och klang-1, i analogi med sitt
s-ljud eller så, att tungspetsen vid ljudens bildning sättes
mot öfre tandraden eller instickes mellan tandraderna, så
måste läraren noga tillse, att äfven dessa ovanor bortarbetas,
hvilket bäst sker genom att särskildt inöfva s-ljudet i
förbindelse med dylika konsonantljud.
Sch-slintring. Sch-ljudet tycks särskildt i Tyskland
och Österrike vara på mångahanda sätt hotadt. Det utbytes
sålunda än mot ett ljud, som frambringas med tungan i
l-ställning men utan röstton, så att ett slags klanglöst l-ljud
uppstår, hvilket äfven torde kunna påträffas i skandinaviska
bygdemål. Än frambringas i sch-ljudets ställe ett särdeles
obehagligt ljud därigenom, att tungan visserligen bringas
i sch-läge, men ljudet nasaleras därigenom, att luften får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
