Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - -- Skilnaden mellan stottring och ljudmissbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hålla långa monologer och utantill framsäga stycken ur
både den romerska rätten, Sachsen- och Schwabenspiegel,
men om han härunder förnam ringklockans ljud eller om
ett barn eller till och med blott en hund inkom i rummet,
så kunde han icke längre frambringa ett enda ord. Icke
ens med sin egen mor kunde denne olycklige man utom i
sällsynta undantagsfall meddela sig annorlunda än skriftligen.
Mötte han på gatan en person, som begärde en upplysning,
som han gärna önskade gifva, så kunde han få erfara den
smäleken, att frågaren under fåfänga försök att dölja sitt
skratt förklarade, att han ville vända sig till någon annan
person, och om han icke vågade svara, så utsatte han sig
för missödet att kallas ohyfsad.
Gerdts[1], som i likhet med så många andra skriftställare
på detta område – såsom den bekante ljudfysiologen Merkel,
läkarne Wyneken, Becquerel m. fl. – själf varit stottrare,
berättar följande lilla betecknande drag ur sitt lidandes
historia. Han ville en gång i sin ungdom köpa ett stycke
tvål och hade sorgfälligt förberedt sig för denna affär, i det
han icke blott flere gånger upprepat för sig själf hvad han
ville säga utan också tåligt väntat, till dess alla kunderna
lemnat boden. Men intet halp. Han ville säga: »Ein Stück
Seife», men kom ej längre än till ett st- st- st-. Så började
han med ett i- i- i-, emedan han ville säga; »Ich möchte
ein Stück Seife». Så började han med ett ge- ge- ge-,
emedan han ville säga: »Geben Sie mir» etc., och när
äfven detta försök misslyckades, så tog han sin tillflykt
till åtbördsspråket, i det han pekade mot det ställe, där
tvålpaketerna lågo, och samtidigt frampressade ett: »Dort
das will ich». Bodbiträdet sökte följa fingervisningen, men
misstog sig och lemnade honom i stället en i närheten af
tvålen befintlig flaska honungsvatten till ett pris af 1 thaler
5 sgr., som för tillfället utgjorde hela hans kassa. Förtviflad
och modlös måste han tills vidare nöja sig med sitt försök
att på egen hand köpa ett stycke tvål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
