Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - -- Skilnaden mellan stottring och ljudmissbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den unge mannen plötsligt från stolen, ansiktet varder
mörkrödt, ögonen glänsa, och samtidigt uppspärrar han munnen
vidöppen och förblifver i denna abnorma ställning några
sekunder, hvarefter han våldsamt åter tillsluter munnen, sätter
sig ned och besvarar frågan på ett fullkomligt felfritt och
flytande sätt. Själf förklarade patienten, att han vid blotta
tanken på sitt onda öfverfölls af en kvalfull känsla samtidigt
med att han i andnings- och röstorganet förnam en kramp,
som nödgade honom att hålla munnen vidöppen, till dess
han stillat sin lufthunger.
Se här ännu ett fall. I juli 1881 inställer sig hos
Coën en tjugotvåårig köpman från Kiev för att söka bot
för sitt onda, hvaraf han lidit sedan barndomen, ehuru det
under det sistförflutna året förvärrats. Till en början var
han icke i stånd hvarken att säga sitt namn eller gifva några
upplysningar om sin sjukdom, och det behöfdes en hel timme,
innan han lyckades frampressa några ord, af hvilka man
kunde gissa sig till hans tillstånd. Under hans talförsök
framträda följande högst märkliga företeelser. Han icke
blott kämpar, utan tycks liksom brottas för att få luft. Hans
ansikte varder mörkrödt, halsvenerna svälla, ögonen tyckas
vilja tränga ur sina hålor, den sjuke nödgas på grund af
ett hotande kväfningsanfall afbryta sina talförsök för att
hemta andan. Under dessa kvalfulla ansträngningar framträda
muskelryckningar i så väl de öfre som de nedre
extremiteterna, hufvudet vrides åt alla sidor, och, hvad som icke
är det minst märkvärdiga, patienten kan icke få fram ett
enda ord, innan han med hela kroppen vridit sig i cirkel.
Först sedan denna rörelse är fulländad, frambryter ordet
snabbt och våldsamt.
Vid en dylik syn torde äfven en person med mycket
starkt utveckladt sinne för det komiska vara i stånd att
lägga band på sin skrattlust.
En af de äldsta kända anteckningar om stottringen
återfinner man i 2 Mos. 4: 10, och stottraren är ingen mindre
än Moses själf, som när han af Herren uppmanas att gå
inför Farao, slutligen tillgriper invändningen: »Ack Herre!
Jag är ingen talför man – – –, ty jag hafver ett tungt
målföre och en svår tunga.» Att denne folkbefriare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
