Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - -- Skilnaden mellan stottring och ljudmissbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestämmer detta fel riktigt såsom en oförmåga att med
tillbörlig hastighet förbinda stafvelser, men angifver dess orsak
såsom svaghet i tungan och bristfällighet hos densamma
med hänsyn till böjlighet, bredd och frihet. Äfven Galenus
och, som det vill synas, samtliga författare från dessa äldre
tider ansluta sig väsentligen till denna Aristoteles’ åsikt.
Först mot slutet af 1500-talet synes stottringen hafva
blifvit föremål för en mera fullständig vetenskaplig
uppmärksamhet, i det Hieronymus Mercurialis, professor i Bologna
m. fl. italienska universitet samt ansedd som sin tids
förnämste läkare (död 1606), behandlar stottringen jämte en
del ändra språkanomalier i sitt berömda arbete De
puerorum morbis. I öfverensstämmelse med sin tids medicinska
åsikter förlägger han stottringens förnämsta orsak uti en
»intemperies frigida et humida» och finner stöd för denna
sin åsikt i stottringen hos den druckne, hvilkens hjärna
likaledes är behäftad med ett öfvermått af fuktighet, ehuru
Mercurialis å andra sidan framställer fina och träffande
anmärkningar om vissa affekters och lidelsers inflytande på
stottringen. Såsom botemedel angifver han vistelsen i varm
och torr luft, sträng diet, intagande af afförande medel för
att »uttorka organismen» samt dragplåster bakom öronen
m. m. särskildt för att »uttorka hufvudet». Men därjämte
förordar han såsom verksamt botemedel kroppens öfning i
allmänhet så mycket som möjligt och särskildt öfning af
röstorganet medelst ihållande hög och tydlig framsägning
(»continua locutio alta et clara»)[1].
Under det sjuttonde och särskildt under det adertonde
århundradet ökades litteraturen på detta område i
sammanhang med det genom den berömde Amman m. fl. nyväckta
intresset för döfstumundervisningen, ehuru man allt fortfarande
söker stottringens förnämsta orsaker i tal verktygets
beskaffenhet och verksamhetssätt. Till denna åsikt sluter sig äfven
den berömde Frank i Leipzig (1823), hvilken jämte många
beaktansvärda vinkar angående stottringens behandling äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
