Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - -- Skilnaden mellan stottring och ljudmissbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i sitt botningssystem, hvars grundtankar allt fortfarande måste
tillerkännas ett högt och antagligen äfven beståndande värde.
Bland de mera framstående skriftställarne på detta
område efter Klencke märkas följande.
Den bekante ljud fysiologen C. L. Merkel framhåller[1],
att stottringen utgör »en adynami uti
vokalisationsfunktionerna under talandet», en oförmåga, hvars orsak ej kan
på anatomisk väg påvisas, utan är befintlig inom det psykiska
och särskildt inom viljans område och blott sammanhänger
med yttre eller fysiska förhållanden i den mån dessa utöfva
inflytande på det psykiska området. Vid stottringen förfelas
enligt Merkel grundförutsättningarna för stafvelsebildningen,
hvilka väsentligen äro följande: 1:o) tillräckligt förråd af
luft och behörig spänning uti luftpelaren i luftstrupen och
ansatsröret ända till artikulationsställe, ty utan en sådan
spänning kan icke förhållandet mellan den konsonantiska
och vokaliska artikulationsverksamheten regleras; 2:o)
underordning af den konsonantiska muskelverksamheten under
den vokaliska, hvilken städse måste behålla öfvervikten;
3:o) iakttagandet af en viss rytm eller att de särskilda
artikulationsmekanismerna må följa efter hvarandra i enlighet
med deras resp. tidsvärden, så att ej större tid, än nödigt
är, offras åt sädana mekanismer, som måste ögonblickligen
utföras.[2]
I regeln utrustade med felfria artikulationsverktyg, förete
de fleste stottrare en bristfällig utveckling af bröstkorgen
och andningsmusklerna, men alltid felas dem det herravälde
öfver andningen, som utgör ett nödvändigt vilkor för det
normala talandet, och till detta fel hos stottraren ansluter
sig det andra väsentliga felet att icke på tillbörligt sätt
underordna den konsonantiska artikulationen under den
vokaliska. Stottrarne råka slutligen ur den tillbörliga talrytmen,
emedan de vid vokalbildningen göra tillslutningen af
röstspringan och särskildt vid bildningen af de explosiva
konsonanterna tillslutningen af de för detta ändamål erforderliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
