Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - -- Skilnaden mellan stottring och ljudmissbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ännu återstå dock tvenne hvar i sitt slag märkliga
riktningar på stottringsterapiens område.
I början af 1841 försökte den berömde Dieffenbach i
Berlin att bota stottringen på kirurgisk väg. Han ansåg
stottringen bestå i ett uti luftvägarna och särskildt uti
röstbandsmekanismen befintligt krampaktigt tillstånd, som
meddelade sig åt tungan, ansiktets och stundom äfven halsens
muskler, och förmenade, att ett afbrott i nervledningen uti
de muskelpartier, som befunno sig under ett dylikt inflytande,
skulle kunna åstadkomma en omstämning eller ett
upphäfvande af det abnorma tillståndet. Den operationsmetod,
af hvilken han helst begagnade sig, bestod i en horisontal
genomskärning af tungroten jämte utskärning af en tämligen
bred kilformig skifva vid denna del af tungan. Till en
början tycktes operationen krönas med framgång, hvarför
den nya uppfinningen mottogs med stor hänförelse i de
flesta af Europas länder, särskildt i Tyskland, Frankrike
och England, hvarest en mängd framstående kirurger slog
in på samma väg, dock under flerfaldiga modifikationer.
Sålunda bortskar man t. ex. äfven tonsillerna och
tungspenen. Omkring 200 personer blefvo blott i Frankrike
under ett enda år opererade efter Dieffenbachs och hans
efterföljares metoder. Upphofsmannen hade emellertid själf
varnat för de med operationen förbundna farorna, hvilken
varning ingalunda tycks hafva varit obefogad, emedan –
oafsedt det smärtfulla uti själfva operationen och de ofta
menliga följderna af densamma – en och annan sålunda
opererad lär dött af blodförlust[1]. Det värsta af allt var
dock, att förbättringen snart visade sig vara blott en villa,
i det stottringen efter sårets läkande åter instälde sig, ofta
med förnyad styrka. Åtskilliga af dessa operatörer erkände
också offentligt, att de hade misstagit sig, och efter några år
förspordes intet mera af hela denna rörelse, som nu i
stottringsteoriernas historia kvarstår blott som ett blodigt minne
af en snillrik kirurgs misstag.
Äfven hypnotismen har så väl i utlandet som i Sverige
blifvit använd såsom botemedel mot stottring. Angående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
