Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Hans krukokikaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mer nyfiken ingen fanns,
än den lille skälmen Hans.
I hvar vrå han skulle lukta.
Det ej hjelpte honom tukta.
 |
|
Han i köket smög på tå;
såg der stora krukor stå.
»Hvad månn’ deri väl kan vara?
»Plommonmos, nyss kokt! Det rara!
I sin ifver nu herr Hans
öfver kärlets kant sig hukar;
men förlorar sin balans;
krukan hela pilten slukar.
|
Ej ett rop han nu kan ge.
Endast benen kan man se.
Pigan helt förskräckt drar opp’en!
Hans är blå kring hela kroppen.
Blå är jackan, skjortan, kragen.
Blå är Hans långt under magen.
Hå, hå, hå,
blå, så blå!
Blå om hufvud, hals och händer;
och den nyfikne bär änn’,
hvart i verlden han sig vänder,
namnet: krukokikaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
