Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyanser, livilka med ojemförlig sanning och
åskådlighet karakterisera så väl tiden som nationen. Här
har Goethe — likasom Schiller i Walleristeins läger
— visat hjelten i hans förhållande till folket, hans
makt öfver det och slutligen folkgunstens
försvinnande med hans lycka; här har han ock inflätat
Clara med den herrligaste kontrastverkan —
sjelf-uppoffrande enthusiasm och kälkborgaranda — och
framställt ett tragiskt moment af utomordentlig
skönhet.
Dessa uppträden belysa Egmonts yttre
ställning; sakernas inre förhållanden utvecklas deremot
i scenerna mellan regentinnan och hennes rådgifvare
Macchiavelli; dock hafva dessa scener, såsom något
tröttande i den sceniska framställningen och mera
egnande sig för läsaren än för åskådaren, uteslutits
vid styckets uppförande. Några afkortningar i
dialogen äro ock att gilla; dock sakna vi i
expeditions-scenen ogerna ett par särdeles karakteriserande
ställen, som förmodligen af en högst öfverflödig decence
blifvit bannlysta. Man uthärdar helt andra saker,
hvilket »den sköna Helena» nogsamt ådagalägger.
Den musikaliska delen har skapats af den ende
tonsättare måhända, som egde alla härtill
erforder-liga egenskaper. Det är i den heroiskt-tragiska
stilen som Beethovens genius helst utvecklade sin
titankraft, och äfven Egmonts hjeltebild har han
om-gifvit med en oförgänglig gloria. Han har icke
operiserat Goethes verk, såsom man gjort med flera
af Shakespeares mästerstycken, utan endast upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
