Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anläggning af mäktiga, stundom imposanta dimen-
sioner, och det hela är utsprunget ur en fantasi,
som med brinnande färger omgifver allt livad som
kommer inom dess område. I ett förstlingsverk,
utgånget från en sådan ande, anlagdt i sådan skala,
kunde det visserligen ej fela, att det pathetiska stun-
dom skulle slå öfver i det svulstiga, det fantas-
tiska i det bizarra, och det har äfven ofta nog in-
träffat. Detta visar sig i synnerhet uti de stundom
besynnerliga och sökta harmonierna och modulatio-
nerna, hvilka låta främmande utan att öfverraska,
och äro ovanliga utan originalitet. Samma svulst
återfinnes äfven ofta uti den starkt pepprade, ej
sällan något koketta instrumentationen, der förfat-
taren likaledes söker massornas effekter, men mer-
endels försummar de partier af finare arbete som
först framlyfta dem. Slutligen saknar man ock
dessa genomförda motiver, hvilkas förträffliga be-
handling gifver Meyerbeers stora finaler så mycket
musikaliskt och dramatiskt intresse. Orättvist har
man deremot hos Wagner anmärkt bristande me-
lodisk uppfinning; vi vilja ej benämna den ovanligt
rik, men dess friskhet gör sig ofelbart gällande och
bevisas äfven af Rienzi. Dock får den ej alltid
fritt utveckla sig och öfverflyglas ofta af harmoni-
och instrumentalmassorna. En prisvärd åtgärd var
att han afskedat koloraturarian, hvilket dock ej
hindrar att man imellanåt påträffar andra modernt
italienska anklanger, som märkligen afsticka mot
den bastanta tyska tonen i det öfriga. En annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
