Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rienzi daterar sig redan från år 1839 (Riga
och Paris) och uppfördes första gången i Dresden
1842. Man skulle kunna karaktisera denna musik
såsom götisk i motsats till den klassiska skolan,
hvars mera luftiga och genomskinliga former pa-
ininna om antikens enkelhet och klarhet, och man
kunde säga att Wagner förhåller sig till Mozart,
som medeltidens produkter i bildande konst förhal-
la sig till den rafaeliska periodens skapelser. Man
kan känna sig tröttad af dessa tonmassor, som
oupphörligen bestorma örat, men man skall dock
erkänna det goda i sjelfva kärnan som alltid måste
göra sig gällande i trots af de kruditeter som kommo
i dagen, när Wagner, ej är nöjd med det stora,
äfven ville eröfra det oerhörda.
Det var naturligt att en produkt af denna art
skulle väcka uppseende och framkalla stridiga opi-
nioner, hvilka retade hvarandra och å ömse sidor
slogo betydligen öfver i ytterligheter. Detta tycks
ytterligare hafva förvillat W:s sjelfkritik, och hans
senare produkter höllo ej hvad Rienzi lofvat. Wag-
ner trodde sig vara kallad till det förderfvade mo-
derna operaväsendets reformator — utan att dock
försmå dess pomp och ståt — och kultiverade före-
trädesvis sina svagare sidor för att blott icke synas
träda i sina föregångares fotspår. Härtill kom ock
att Meyerbeers antagonister behöfde en motprofet
att uppställa emot denne mästare, hvarvid Wagner
kom förträffligt till måtta — liksom Mendelssohns
motståndare utsågo Schumann till en dylik rol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
