Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skröplig och slagen, ty den helige fadren har ej fun-
nit skäligt att bestå honom någon absolution. I
dessa brydsamma omständigheter kommer han ihåg
det trefliga Hörselberget, undrande om fru Venus
ännu minnes honom — och denna förträffliga fru
är genast till hands och vinkar åt honom. Helt;
förnöjd ämnar han stiga in i berget, då en gud-,
fruktig riddersman som åskådat spökeriet, i för-
skräckelsen utropar: »Elisabeth!» Tannhäuser, somi
i brådskan icke kommit att tänka på henne, tappar
koncepterna vid denna interpellation. Men Elisa-
beth, som alltsedan Tannhäusers fiasco vid sångar-
festen blifvit heligare än någonsin, råkar just i
detsamma att dö; Tannhäuser tar sitt parti och
gör desslikes, efter allt gått så iila, fru Venus re-
tirerar in i berget, och något vidare passerar icke^
Musiken till Tannhäuser har varit föremål föi
iihiga diskussioner. Kompositören har ansett åt-
skilligt häfdvunnet i det dramatiska musikväsendet
behöfva reformeras, och deruti hade han nog rätt:;
hans vänner hafva påstått att han lyckats til I v äga-
bringa denna reform, och deruti hade de nog orätt
Samtidens första kritiska pennor hafva långt
för detta anvisat denna opera dess behöriga platsj
och hvad ouverturen särskildt beträffar, kan mar
väl ej länge tveka om sakens rätta halt, då mar
finner harmonier, ofta så blottade på konseqvem,
och välljud, sammanlappade med dessa flin t härda
melodier, och det öfriga af partituret fyldt med er
figur, hvars enformiga ändlöshet marterar örat lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
