Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Musiken har dock äfven märkbara skuggsidor.
Meyerbeers svaghet att ej väga bryta med ko-
loratur-arian har äfven här föran ledt flera främ-
mande och odramatiska episoder, som förflytta oss
till konsertsalonen. Selikas säväl som Inez’ partier
o "
äro bekajade med sådant kram. Äfven åtskilliga
bland de berömda ensemblerna äro endast hors
d’oeuvres, uppstufvade med falsk pathos; hit hör
t. o. m. den mycket beprisade stora duon i fjerde
akten, ehuru ock vackra enskildheter deri förekom-
ma. Sådana ställen bilda pauser i handlingens
gång och förlängas ytterligare genom de ound-
vikliga inropnings- och betackningceremonierna.
Man har i »Faust» sett Lucifer sjelf bocka för
parketten, och äfven de döda draga ej i betän-
kande att för samma ändamål förfoga sig ur sina
grafvar.
För öfrigt förekomma ej sällan mellanpartier
utan egentligt innehall, äfvensom andra ställen hafva
ett nog fragmentariskt utseende. Sådant händer
ofta, när dialogen ej reciteras, och detta förhål-
lande återfinnes i alla Meyerbeers stora operor; har
för öfrigt bäde af Halévy, Verdi och Wagner efter-
gjorts med föga lycka, såsom vanligen händer vid
härmandet af en storhets svagheter.
Afrikanskan i sin helhet uppnår icke Robert
i uppfinning, icke Hugenotterna i storhet; men den
minskade kraften var dock ej bruten, elden ej slock-
nad, och efter Meyerbeer skulle svårligen någon
våga försöket att blifva herre öfver ett sådant stoff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
