Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från clenna glada verld, der endast gracer ocli amo-
riner föra spiran.
De mest framståenda punkterna äro: duetterna,
boleron och Jocondes cavatina i första, qvartetten
och trion i andra samt romansen i sista akten.
Joconde, daterande sig från år 1814, upptogs
ånyo för några år tillbaka på Opéra comique, der
den under hela saisonen gafs med ofantlig sensa-
tion.
Pjesen (af Etienne) är ett intrigstycke ur den
äldre skolan, lika qvickt och underhållande, men
mera naturligt än många af de ur den nyare. Ro-
bert, en provengalisk furste, och hans gunstling, Jo-
conde, förspörja hos sig ett visst misstroende mot
sina trolofvade och företaga sig att sätta dem på
ett prof, som dock genomskådas af de båda da-
merna, hvilka låtsa gå i fällan utan betänklighet.
De förtviflade älskarne retirera ut på landsbygden,
der de, för att hämnas på det trolösa könet, ut-
lägga sina snaror för en rosenjungfru (rosiére),
som dock förut instruerats af de båda damerna,
hvilka i zigenardrägt följt sina ostadiga älskare i
spåren. Under sådana omständigheter komma båda
herrarne snart till korta och måste med ruelse göra
afbön.
Framställarne göra sig i det hela förtjenta af
bifall och loford; man ger operan med uppmärk-
samhet och pietet. Dock tinner man ännu ej öfver
allt denna lätta ton, hvars allvar aldrig aflägger
löjet och hvars luftiga lek blott i llygten vidrör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
