Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den af inneboende kraft drifna — sin glansperiod
i d’Alayracs tid. Rousseau förklarade fransmännen
utgöra en »peuple chansonnier», men ej en »peuple
musical»; hade han lefvat ett par eller tre decen-
nier längre, skulle han hos sin nation funnit dessa
egenskaper förenade.
Utom de större operorna Le chdteau de Monte-
néro, Leheman, Raoul de Créqui (Folke Birgerson)
m. fl., har d’Alayrac på en otroligt kort tid skrif-
vit en mängd täcka operetter, livilka ännu utveck-
la samma friska behag, som för ett hälft sekel
sedan gladde våra fäder. Bland dessa verk har
äfven »En egendom till salu» (La maison å vendre)
alltid varit lika omtyckt för sin glada och under-
hållande handling, som för sina fina och smakful-
la melodier. Minst betydande är början och slu-
tet. Med ouverturerna gjorde sig de franska kom-
ponisterne i allmänhet sällan mycket omak: några
täcka melodier, mera behändigt än stadigt samman-
länkade genom orchestertuttis af temligen vanlig
faktur — detta är allt, hvarmed man velat gifva
örat en angenäm underhållning, utan att taga i
anspråk en spändare uppmärksamhet, den man ock
sällan förmår skänka en operaouverture, emedan
publiken just i detta ögonblick är sysselsatt med
att konstituera sig. Finalet utgöres jemväl efter
sedvanan endast af en liten vaudeville, hvari pje-
sens personer önska sig sjelfva lycka till sakens
utgång och åskådarne en rolig natt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
