Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wilhelm Tell.
O
Ater har man upptagit Tell, denna skapelse
med de oförgängliga skönheterna i början och mid-
ten, och med det obotliga lytet af torftighet vid
slutet. Tell var maestrons sista egentliga drama-
tiska verk; men redan efter den vackra canon-
terzetten i fjerde akten bjuder oss Rossini farväl;
sedan återstår endast hans pennas mekaniska ar-
bete, ej mera belyst utaf några af de snilleblixtar,
hvilka öfver det föregående sprida denna elektriska
glans. I allt fall är Tell en af vår tids mest rika
och stort tänkta konstprodukter; dess framgång var
i början ej fullständig; numera är den af historien
stadfästad.
Rossini yttrade år 1836 uti Frankfurt i ett
sällskap, när man frågade honom livarför han ned-
lagt pennan: »den italienska musiken behagar mig
ej mera; fransk musik vill, och tysk kan jag icke
skrifva». Berättelsen förmäler ingenting vidare;
eljest hade han kunnat tillägga: »med undantag af
det verk hvarmed jag 1829 afslöt min sceniska
bana». Ty i sjelfva verket är Tell en blandning
af alla tre stilarne, men en harmonisk blandning,
en fullkomlig amalgamation, ej en hopsättning af
isolerade drag till en brokigt, om än genialisk pro-
dukt af blott formell enhet. ])e tre nationella re-
presentanterna sammansmälta till en enda stämma,
livari de skarpare egenheterna uppgå i b varandra
och nästan blott igenkännas såsom karakteristiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
