Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För öfrigt har maestron i den eljest vackra
instrumentationen ofta nog måst foga sig efter pa-
risarnes kända förkärlek för det döfvande och isyn-
nerhet ej funnit rådligt att spara den älskade bas-
trumman med tillbehör. Afven blecket och ser-
deles basunerna anlitas i tid och otid samt bespara
sångarne stundom besväret att sjunga. Uti större
orchestrar uppträder imedlertid den turkiska mu-
siken jemte blecket icke med den orientaliska despo-
tism som hos oss; den utgör fastmera blott en pikant
nyans. Rossini skref Tell för en orchester med
omkring 24 violiner (Académie imperiale), som
någorlunda bjuda basunerna spetsen, hvilket våra
12 icke förmå, oberäknadt att de bullrande instru-
menterna i Paris behandlas med en hos oss okänd
diskretion. Af dubbelt skäl alltså böra våra exe-
kutörer i denna väg vara betänkta på att mildra
sin ton, hvilket visserligen aldrig varit påtänkt,
men icke dess mindre kan ske när som helst och
äfven bör det.
Det utmärkta sätt hvarpå Tell gafs i Anders
tid och under hans medverkan, har ock till en
del bibehållit sig.
Chörerna utgöra i Tell en hufvudsak och deras
utförande förtjenar i liera fall loford. Chörens
spel är dock i de stora revolutionsscenerna föga
illusoriskt, t. ex. i konflikten mellan landtfolket och
soldatesken i första finalet; de få attentater som gjor-
des, väckte hos de angripna ingen märkbar be-
nägenhet livarken att falla, vika eller göra motstånd;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
