Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det intresse som väcktes af en Jenny Linds, en
Anders, en Becks fulländade framställningar, har
till en del äfven öfvergått på musiken, och så länge
dessa minnen räcka oförsvagade, räcker förmodligen
äfven Lucias lifstrad; men derutöfver torde pareens
tålamod svårligen sträcka sig. I sanning är mu-
sikens brist på tids- och lokalton alltför kännbar,
och då denna färglösa handling livarje ögonblick fast-
nar i en aria som icke släpper sitt tag förrän den
lyckats afkyla momentets hela intresse, så må man
väl undra öfver att hjeltinnan ej förr än i tredje
akten mister vettet, och att hjelten haller ut ända
till den fjerde.
Dock är Lucia ingalunda att räkna bland de
sämre typerna af den moderna italienska serian,
snarare för en bland de bästa; men det säger ej
mycket. Maestrons personliga talent var betydan-
de, rik: detta bevisa bland annat den vackra sex-
tetten, Lucias aria i första akten, Edgardos cava-
tina vid slutet, jemte flera intagande melodier; men
han förmådde ej gå utöfver den liäfdvunna itali-
enska slentrianen som förstör all dramatisk illusion.
Ty melodien har samma färg, vokalisen samma
snitt, ehvad handlingen föregår i Afrika eller på
Spetsbergen, i forntiden eller i våra dagar, om hjel-
tinnan gar till schavotten eller till sin förmätning,
och denna ensidighet meddelar sig äfven åt före-
draget. Det är de hopade vokala och orchestrala
effekterna som skola dölja denna brist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
