Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nf henne begära ett fjerde, vore obilligt. Det är
ett fast otroligt faktum att den italienska serian,
som redan i ett par sekler långpinat menniskors
barn, ännu alltid får bibehålla detta privilegium i
oqvaldt skick, hvilket utgör ett märkligt bevis på
benägenheten hos vårt slägte att hafva ledsamt för
sitt nöjes skull. Uti Italien tager man saken pä
annat vis: man gör der sin loge till en salon, till
en conversazione, och lånar sitt öra endast till
glanspunkterna, då de uppbäras af någon celebritet.
På detta sätt går allting ihop och ingen kommer
till korta; men hos oss som andäktigt sitta och
lyssna, är forhallandet annorlunda. En sådan ope-
ra är ock egentligen beräknad på att effektuera
som konsertmusik; dramatiska momenter förekomma
mera sällan och mestadels i sådane situationer
som närma sig till det komiska eller halfkomiska
området; ty i semiserian finner man redan mera
sanning och natur, och aldramest i buffan: denna
är italienarens rätta element och deri är han mästare.
Lucrezia saknar icke vackra och anslående me-
lodier samt ännu mindre briljanta solopartier; men
de flesta spärra vägen för handlingen och trötta
åhöraren, som är angelägen att komma vidare i
sjelfva saken. Detta är forhallandet med Lucre-
zias, Alfonsos och Gennaros flesta arier och du-
etter. Framstående nummer äro bland annat du-
etten mellan Lucrezia och Gennaro och i synner-
het trion, hvars intagande melodi dock blott allt
för snart försvinner för att ej mera återvända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
