Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ensemble, som likaledes gör anspråk på acclama-
tion, lyckligen blifvit absolverad. Häraf bänder
att det hela ej allenast blir lumpet utan ock tröt-
tande, hvilket är det värsta. Yerdi, ej öfverflö-
digt utrustad såsom melodiker, eger icke dess mindre
relatift mera dramatisk intention än hans landsmän
9 J
i allmänhet, och har synbarligen valt Meyerbeer
till förebild, den han dock ingalunda mäktar upp-
hinna. De bästa partierna finnas i andra och fjerde
akterna: Rigolettos aria, den vackra duon mellan
honom och Gilda, åskscenen samt den verkligen
intressanta qvartetten utgöra operans glanspunk-
ter; det öfriga är mestadels vanligt nog och kan
till följd af den för musiken uttryckslösa sujetten
icke gerna vara annorlunda. I öfrigt bullrar Verdi i
denna opera långt mindre än i sina öfriga, hvilket all-
tid är en vinst för åhörarnes örhinnor, och det hela
synes åtminstone ej, såsom eljest ofta händer, vara
ett hastverk, utan tyckes bevittna ett arbete, hvilket
med bättre librett utan tvifvel oftare också skulle
hafva burit bättre frukt.
Om Rigoletto innebär en medveten jiolitisk satir
emot Italiens furstar, och en omedveten esthetisJc mot
Italiens opera seria, så torde ingendera hafva för-
felat sitt mål.
Om dylika produkters upptagande är nödvän-
digt för att representera den nyaste tidens förete-
elser på detta område, så kan dock icke en konst-
anstalt i första hand hafva för bestämmelse att
at hufvudstadens spektakelbesökare tillställa ett så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
