Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visserligen kunnat ega mera nyans, men dock gif—
ver en viss enhet åt det hela; och derjemte äro
sångpartierna serdeles omtänksamt beräknade för
de sjungandes individuella uppfattningssätt så väl
som för arten och omfånget af deras röster. Här-
af kommer, att de anlagda effekterna sällan för-
felas och att sangarne sjunga con amore. En följd
af det helas anläggning är imellertid, att grundfär-
gen blifvit mera sentimental än fantasirik, mera
lyrisk än dramatisk; romanstonen är förherrskande,
men i allt fall ganska behaglig och uttrycksfull.
Detta karakteriserar det hela: ej hänförande genom
starka drag, ej förvånande genom snilleblixtar, men
oftast vackert, ej sällan rörande, alltid sannt
och naturligt; musiken eger, med ett ord, ett andligt
innehall. Formen är, om än ej mästerligt, dock
talentfullt behandlad, och instrumentationen fram-
ställer ett lifligt färgspel utan öfverlastning. Ett
par episodiska figurer, Lisa och Ulf (en fiskarflicka
och hennes fästman) representera det naiva folk-
elementet och hafva ej blifvit sämst utstyrda.
Åtskilliga längder och repetitioner behöfva nå-
gon afkortning, t. ex. andra aktens eljest ganska
vackra final, m. m. Ett par andra nummer, som dels
onödigtvis uppehalla, dels äro nog obetydliga, kunde
med fördel helt och hållet uteslutas, t. ex. första
duetten (Ingrid och Peder), munkens qväde (i för-
sta akten), fiskarvisan i andra aktens början m. m.
Bland de bästa numren må nämnas: Lisas visa
samt hennes duo med Ulf, ett par ganska qvicka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
