Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
motiver, sitt på en gång grundliga och fattliga skrif-
sätt och sin effektfulla instrumentation. I serskild
förbindelse står man hos fru Louise Michaeli, hvars
värdiga och storartade föredrag sa lyckligt tolkade
arian, att man frestades tro den vara skrifven för
henne.
Mindre storartad än Frigel, men mera mång-
sidig, mera sympathisk genom sin hänförande lyrik,
sin glödande fantasi, är Eduard Brendler. Afven
denne högt begåfvade tonsättare tillhör ej mera
dagordningen och synes likaledes vara på väg till
Lethes flod. Hans opera »Ryno» har ej gifvits på
mera än 30 år, oaktadt den med vissa afkortningar,
i synnerhet i dialogen, utan tvifvel med mycken
fördel kunde och borde återtagas. Brendlers musik
till denna opera är af en utomordentlig friskhet
och skönhet; de kompletterande numren af en hög
konstväns hand uppvisa likaledes vackra partier,
och man eger i sanning ej ett så stort öfverflöd
pa värdefull operamusik, att man utan vidare borde
i theaterns arkiv begrafva ett verk af denna halt..
Afven hans bada deklamatoner hafva blifvit allt-
mera sällsynta: »Edmund och Clara» lärer ej hafva
uppförts sedan Brendlers frånfälle, och »Spastaras
död» icke pa 17 ar.
Sistnämda deklamatorium, komponeradt för or-
chester och chör, daterar sig från år 1830. En allmän
hänförelse väckte redan då den genialiska uppfattnin-
gen af den glödande dikten, den varma känsla, den lå-
gande fantasi, hvarmed han skildrat de skakando
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
