Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Halfdan Kjerulf.
Norske viser.
De tlesta nationer äro stolta öfver sin natio-
nella och sin folkmusik, mera än öfver mycket
annat, och äfven Norden håller den högt i ära.
Vanligtvis betraktar man nationel musik och
folkmusik såsom identiska begrepp; dock äro de
stundom väsendtligen olika. Folkmusiken, som jem-
väl kan vara nationel, bör alltid vara allmänfattlig,
naturlig, ursprunglig, fri från allt som liknar manér;
den upphör eljest att vara folkmusik. Den natio-
nella musiken åter måste alltid bära vissa indivi-
duella grunddrag, hvilka dock, om de ställas utom de
riktningar, som andra nationer vunnit, lätt föranleda
ett ensidigt manér, en stereotyp slentrian, och om
den än bevarat något mer eller mindre stelnadt na-
tionelt, så har den dock ej mera något gemensamt
med folkmusiken. Den nyare italienska musiken
lemnar härpå ett slående exempel: samma ständigt
återvändande formler, samma stående fraseologi, som
med hvarje ny tonsättare alltmera förlorar i inne-
hall; den förnekar allt, utom sitt fädernesland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
