- Project Runeberg -  Musjikerna med flera berättelser /
5

(1897) [MARC] Author: Anton Tjechov Translator: Elin Schosty
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musjikerna - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

söndergräfd af krukmakarna att stora stenar här och där
blifvit blottade och stucko upp ur leran. Mellan
alla dessa stenar och gropar slingrade smala
gångstigar och lågo stora högar med skärfvor af
sönderslagna lerkärl, somliga bruna, andra röda. Längre
ned utbredde sig en stor äng i frisk grönska; den
var redan afmejad och betades nu af byns boskap.
Floden låg ungefär en verst från byn och flöt fram
i skarpa slingringar mellan vackra stränder, beväxta
med småskog. På andra stranden låg åter en stor
äng med betande kreatur och med långa strimmor
af hvita gäss; bortom ängen åter en sluttning upp
mot ett berg, på bergets krön en by med sin kyrka
och längre bort ett herregods.

»Så vackert här är!» sade Olga och gjorde
korstecknet, vänd mot kyrkan. »Herre Gud en sådan
vidsträckt utsikt!»

I samma ögonblick började klockorna ringa till
aftongudstjänst (det var helgdagsafton). Två små
flickor, som buro ett ämbar vatten, stannade, sågo
upp mot kyrkan och lyssnade till klockringningen.

»Vid den här tiden äta de middag på
’Slavjanski Basar’...» sade Nikolai tankfullt.

Nikolai och Olga sutto längst ut vid branten
och sågo hur solen gick ned, hur himlen skimrande
af guld och purpur återspeglades i floden och i
templets fönster; öfver hela naturen hvilade en stämning
så ljuf och fridfull, så outsägligt ren — det var
något så helt annat än i Moskva. Då solen gått
ned, återvände boskapen bölande och råmande och
gässen kommo flygande hemåt... så småningom blef
allt tyst, stilla slocknade dagens ljus och hastigt
spredo sig kvällens skuggor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:34:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/musjiker/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free