Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musjikerna - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så vänd honom ock den vänstra till’... Gråt inte
nu, älsklingen min!»
Sedan började hon berätta om allt hvad hon
upplefvat under den tid hon tjänade i Moskva.
»I Moskva äro husen mycket höga och byggda
af sten,» sade hon, »ser du, min älskling, där finnas
många, många gånger flera kyrkor än här, och alla
herrskapen som bo i de stora husen äro så vackra
och så fina!»
Marja sade, att hon aldrig varit i Moskva och
inte heller i kretsstaden. Hon kunde hvarken läsa
eller skrifva, kunde inga böner, icke ens »Fader
vår». Hon och Tekla, som nu satt på afstånd och
hörde på, voro mycket outvecklade till förståndet.
Båda afskydde de sina män; Marja var rädd för
Kirjak, och då han var hos henne darrade hon af
fruktan och mådde illa af den starka tobaks- och
brännvinslukten; om någon frågade Tekla om hon ej
tyckte att det var ledsamt att mannen var borta,
svarade hon förargad:
»Nej, visst inte!»
Olga och Marja hade slutat prata... Det kändes
kallt; utanför lidret hade tuppen redan börjat gala
och störde nattron. Då det blåaktiga dagsljuset i
den tidiga morgonen silade in genom springorna,
steg Tekla upp och gick sakta ut; sedan hördes det
tydligt hur hon sprang bort, hur de bara fötterna
dunsade mot marken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
